Hösten 2012 stod jag vid ett vägskäl. Vad gör jag nu? Jag hade varit sjukpensionär i många år. Alla barn utflugna och min hund gick bort. Genom en kurator blev jag rekommenderad att åka och hälsa på Fontänhuset i Båstad. Jag hade aldrig hört talats om det. Sagt och gjort så åkte jag dit med kuratorn. På den vägen är det och till hösten har jag varit här i 10 år.
Vad har jag lärt mig under dessa år kanske ni undrar.
Jag har fått en bättre självkänsla. Jag har lärt mig mycket i det sociala samspelet mellan människor. Jag kan säga att jag blivit mer förstående och ödmjuk inför andra människors psykiska ohälsa. Fått mer tålamod. Jag kan nog säga att jag hittat mig själv.
Fontänhuset har blivit som en andra familj. Nu är jag 66 år. Så länge jag kan och orkar kommer jag att åka till Fontänhuset i Båstad.