Jag studerar till socialpedagog och har min sista praktik innan examen på fontänhuset i Båstad. Redan några månader innan praktiken skulle starta så var jag här på ett snabbt besök. Den 13 februari kom och det var dags för min allra första dag på Fontänhuset. Magen pirrade och även om jag var påläst om vad fontänhuset faktiskt är så visste jag inte riktigt vad jag kunde förvänta mig. Men samma sekund klockan slog 08:30 och alla började droppa in så märkte man av den fina stämningen som befinner sig på huset. Nervositeten försvann och den byttes ut mot en enorm glädje.

Under mina snart två månader på huset så har jag hittills tillbringat mest tid i team ett där jag har fått testa på lite allt möjligt. Jag har hjälpt till att planera veckohandeln, handlat mat, suttit med i köksmöten och lagat en hel del mat tillsammans med resterande i team ett.

Min sista månad här på huset har jag tillbringat med team två.
Här har jag fått en större inblick i allt som sker ”bakom kulisserna”.  Vilket enormt jobb som faktiskt ligger bakom att driva ett fontänhus. Det ska marknadsföras i form av sociala medier men vi ska även ha ett öppet hus där vi hoppas på att kunna nå ut till fler personer, för tro det eller ej så är det många som inte vet om vad ett fontänhus är. I team två har vi hand om hemsidan, ekonomi, IT och en hel del annat. Team två ansvarar också för uppstarten av Unga vuxna. Det är en satsning som görs för att nå ut även till bland annat gymnasieelever, men såklart är även de som inte går i gymnasiet välkomna. Det har varit väldigt roligt men också givande att jag har fått ta del av det.

När jag ser tillbaka på tonåren så önskar jag att det fanns ett ställe för oss som hade det tufft. Vi hade såklart fritidsgårdar där man hängde i de yngre tonåren. Ledarna där gjorde ett otroligt jobb med oss ungdomar, men så småningom avvecklades fritidsgårdarna. Det får mig verkligen att tänka på hur det hade varit om det hade funnits en plats för oss unga vuxna med psykisk ohälsa.

Jag själv hade dels ångest som mynnade ut i ångest och panikattacker, men jag hade även ”seasonal depression” eller så kallad säsongsdepression som under flera år debuterade när vintern började gå över mot vår.
Varje år mellan februari och början på maj gick jag från att vara en glad och social tjej som var otroligt aktiv till att bli en ganska introvert tjej som ofta stannade hemma från skolan och att bara gå upp från sängen var otroligt jobbigt. Med mycket stöd från nära och kära, skolan, BUP men också tack vare träningen så lyckades jag komma ur det.

Men det är långt ifrån alla ungdomar som faktiskt får det stöd de behöver för att ta sig ur sin psykiska ohälsa, och just därför hade jag önskat att det fanns fler resurser för de som behöver det, så som ett fontänhus eller ett unga vuxna team.

Något som har varit återkommande redan från första veckan under min utbildning har varit KASAM – Känsla av sammanhang. Hur viktigt det är för alla människor att vara delaktiga i ett sammanhang som är förståeligt och meningsfullt för individen, lite som ett Fontänhus.
Här har man möjlighet att bygga relationer, man är delaktig i det som rör huset så som möten, matlagning, städning, sociala medier och ekonomi. Det som är så himla fint är att oavsett vilken bakgrund man har så är varje individ otroligt viktig på ett fontänhus.

För mig utstrålar fontänhuset trygghet, gemenskap, acceptans och meningsfullhet. Jag är otroligt nöjd och framför allt tacksam över tiden jag hittills har fått spendera här och ser fram emot mina kommande veckor som jag ska spendera i team två.